Tack Ians. :-)

Det är ju jättefint och bra med "skogsterapi" eller andra sorters terapi som har med naturen att göra om man behöver det. Jag har läst om dessa innan och hur naturen i sina olika former används för att hjälpa t ex de med utmattningssyndrom.

Men jag måste säga att det hela samtidigt väcker en del känslor i mig. Att det ens finns något som heter "skogsterapi" eller vad det än kallas är i sig märkligt, är det inte? Bara i vårt konstiga, bakvända och plastiga moderna samhälle behövs det förstås. Kanske är det ett led i rätt riktning, så människor kan vakna upp från det konstgjorda livet.

För detta är ju vad den "civiliserade" människan själv försatt sig i (eller blivit försatt i, beroende på hur man ser det). Naturen är ju egentligen ingen terapiform, den är vårt naturliga ursprung, den vi faktiskt är. Vi är naturen, för vi finns i naturen och den finns i oss. Vi är skapade ur naturen. Det finns inget utanför naturen.

Jag har tänkt att städer är som kulisser som döljer något annat. Som kulisserna i en vilda västern-film. Kulissen är den illusion vi kallar samhälle. Den får oss att tro att vi är avskilda från naturen och därför måste gå ut i naturen, som är det som finns där utanför stadens gräns.

Men, under asfalten eller under golvet finns ju jorden, jorden som alltid bär mig och när mig.

Luften finns alltid för mig att andas in och ut, var jag än befinner mig.

Vatten rinner i naturliga ådror i Moderjorden under mina fötter när de kliver över trottoaren eller när jag sitter inne på ett café.

Solen, elden i skyn, värmer min hjässa när jag går över gatan.

Naturen är överallt, vi är i naturen, alltid. Vi kan aldrig går utanför den, för den är.

Oj, vad mycket jag skriver. Men det här kan jag prata om hur mycket som helst, haha.

Oj så vackert du skriver Ravenna!  Går direkt till mitt skogshjärta! Och jag håller fullständigt med dig - naturen är ju vi, där vi skall utgöra en del av den, och hur det har kunnat bli någonting annat är egentligen väldigt konstigt..  och tyvärr väldigt sorgligt. Därför går vi ut i naturen, v befinner oss inte längre i den, men som det står i texten också; skogen är allas vår naturliga miljö. Ja självklart, eftersom vi är en del av den.  Inte alls förvånande att människor läker sig själva inifrån när dom får vistas i sin naturliga miljö, egentligen.

Nu lever vi som djur i bur. Vi lääängtar alla ut till friheten men förstår inte att friheten är någonting som vi har övergett, till förmån för plast och cement.

Ändå är det ju väldigt tröstrikt att tänka som du gör Ravenna, att naturen finns helt i vår närhet, bara vi känner efter.. och erkänner det.

Bra artikel Ians och vackert skrivet Ravenna, tack

Djuren, våra medsjälar på jorden och naturen har en naturlig helande förmåga.

Själv är jag uppväxt på landet vid skog och vatten, det är jag mycket tacksam för

Fick lära mig att vara aktsam om både djur och natur, se vart jag satte fötterna och inte bara klampa på, att se även dom minsta, något jag fört vidare till barn och barnbarn.

Tänkte anmäla mig till det där men man måste vara anträffbar när de sa till o när det var aktuellt var jag ny på jobbet o hade akut behov av lönen.

Finns ju en orsak till varför jag bor där jag bor…

Så bra att du uppmärksammar det här Ians !

och jag håller med om det ni andra tillfört också.

Det är ju så bra att vi påminner varandra om det som egentligen betyder nått för oss. Ibland lyckas vi göra bra val för oss innan vi halkat snett, och ibland får vi ta till "något läkande" för att reparera oss och komma bättre in i livet igen…

…och som vi lever och sänder ut vågor omkring oss, i stort men oftast i smått, så gör vi också skillnad för varandra…

Ja det är inte konstigt att man längtar ut till skogen allt som oftast och väljer den som påfyllning av kraft.

Jag håller med dig Ravenna, att vi ÄR naturen. Tyvärr är ju inte det självklart för alla längre. Ta dem som är uppvuxna i storstäder, tex New York eller Shanghai och som aldrig varit utanför stadsgränserna. För dem är det nog svårare att känna närheten och kontakten till naturen. Här i Sverige ska vi vara tacksamma att vi alltid har naturen så nära inpå. Tyvärr - och jag menar verkligen TYVÄRR - är det inte så för alla, för vi bygger bort oss själva.

Kom att tänka på ett TV program jag såg för ett par år sen. Tuffingar till ungdomar skulle åka ut till ett ställe på landet för att koppla av, och antagligen få en annan syn på tillvaron, andra utmaningar.

Dessa tuffingar hamnade ute i skogen vid ett mysigt ställe, nån kursgård eller dyl som låg väldigt fint till med storskogen inpå knutarna och sjön strax intill.  Schysst tyckte dom, så länge det var ljust. Men när dom skulle använda dasset på kvällen så fick minsann någon av ledarna följa med. Dom var "vettskrämda" sa dom, både för mörkret och skogen.. Ingen vågade heller gå ensam ut i skogen, även om det var mitt på dagen och helt ljust!

Det säger lite om hur långt vi har hamnat från det som egenligen är naturligt för oss - och - var finns egentligen de största farorna? Ja inte finns dom i skogen i alla fall och absolut inte i mörkret i sig..

Jag blir alltid förvånad över de som blir stressade och oroliga av att vara i naturen, det känns som att de lever väldigt världsfrånvända liv på något sätt. Jag läste nyss om någon som bodde i Sthlm city och som hade varit på jobb några dagar på nån mindre landsort, och hon pustade UUT då hon äntligen kom hem igen till myllret och alla höga ljud från vägen utanför hennes lägenhet.Hon skrev att hon inte kunde sova för att det var för tyst på landet.

Vi är ju betingade varelser, så det man är van vid är det man känner sig trygg med…men att man föredrar avgaser och asfalt framför natur känns som att man inte har kontakt med själen och moder jord…

Det finns ju många stadsbarn som ALDRIG varit på en bondgård tex…sånt tycker jag är väldigt sorgligt…

Tack alla för de fina orden om det jag skrev i #1.

#6 "Tyvärr är ju inte det självklart för alla längre. Ta dem som är uppvuxna i storstäder, tex New York eller Shanghai och som aldrig varit utanför stadsgränserna. För dem är det nog svårare att känna närheten och kontakten till naturen."

Ja, visst så är det ju. För dessa storstadmänniskor behövs säkert skogsterapi i mängder också. Det är rätt sorgligt…

#7 Tuva-Lena, visst är det konstigt. Jag kan tänka mig att dessa unga människor känner sig mer trygga i en stad om kvällen. För mig är det tvärtom. I skogen känner jag mig trygg eftersom jag är omgiven av vänner_.
_

#8 "Jag blir alltid förvånad över de som blir stressade och oroliga av att vara i naturen, det känns som att de lever väldigt världsfrånvända liv på något sätt"

Precis. Eller som när jag ser någon som är ute och går i skogen: med snabba steg, snackandes i telefon eller lyssnandes på hög musik i öronen. "De är ju inte här", tänker jag då. Hur kan de njuta av det vackra i skogen och stressa av på det viset? Det känns lite som att de gör det för att kunna bocka av något på en lista. De missar livet, tänker jag då._..
_

Jag vill oxå tacka för ditt fina inlägg Ravenna o för de fina reflektionerna från er andra.

Visst är det konstigt att man skall behöva göra en terapi av ngt så naturligt som att vara i skogen!

Men bra ändå att de som jobbar med människor som mår dåligt har börjar blicka åt de naturliga alternativa metoderna, och inte bara kör på med tablett svängen!

Egentligen ser ju jag o många med mig Här…. tablett svängen som en om än inte en naturlig metod så iaf som en alternativ metod till det som egentligen skulle vara det naturliga….och där behandlingen egentligen skulle börja.

Men det billiga o självklara får alltid stryka på foten för det dyra o krångliga metoderna! Allt för att Läkemedelsföretagen skall få in sina miljarder!…trots att det för det mesta inte läker ens utan bara dövar o får oss att jobba på när kroppen säger……ta det lungt!…det börjar bli överhettat nu!

Gott att det nu är bevisat att det enkla faktiskt håller i jämförelse

Så ut o sitt på en stubbe, utan att ha dåligt samvete för att Du inte presterar….du tar ju bara din må bra medicin! I förebyggande syfte skall själv göra det samma ett par gånger i veckan…..Stubb sittning ingår defenetivt i mitt nya husapotek!…sas

#10 Ta med en dyna att sitta på bara, akta så rompan inte blir kall

Tack Ians. Underligt att det känns som om det vore en nyhet att naturen läker. Rätt tragiskt om dem som missat det så självklara alternativet till att andas frisk luft och få motion på en och samma gång. Att följa naturens växlingar är ren magi i sig.

Jag jobbade som kolloledare ett par somrar i mina yngre dar och dit kom yngel i 9-12årsåldern som aldrig varit ute i skogen, badat i ett hav, eller plockat vilda blommor. De kunde också vara helt hänförda och ibland tyvärr också totalt respektlösa i sin hantering av naturen de första dagarna av vistelsen.

En kille var lite tuff och cool i slitna jeans och jacka med massa märken på, kepsen bak och fram och skulle nog behövt klippa sig, han hade en hel del slang och udda uttryck för sig, tuff stockholmare på landet. Vi var ute på en udde och grillade korv, solen gick ner i havet och ynglen tyckte det var väldigt vackert - killens reaktion var Faaaaaan va häftigt!! Så kan man också uttrycka sin hänförelse.

fniss! Pagan

#10 jag gillar ditt husapotek Ians !

Jag är en trädkramare - skönt!

Har ni skogsbadat idag?