Nu har min själ fått armbågsrum. (William Shakespear)

Om vi är tillsammans med någon alltför länge, blir vi trötta på varandra till slut. Det inträffar oberoende av vem den andra människan är.

Även inom familjen behöver vi få vara för oss själva ibland. Vi behöver få odla andra intressen och ha andra vänner. Vi kanske kan hjälpa varandra på många sätt, men inte på alla.

Om vi ställer för stora krav, kväver vi varandra.

Behovet av utrymmer är inte bara fysiskt. Det är viktigt att man har frihet att känna och tänka som det passar en själv. Om den friheten inte finns, kan det heller inte finnas någon kärlek. Kärleken kräver frihet.

Vi måsgte uppskatta varandra och samtidigt inse att en enda människa eller en enda familj inte kan skänka oss allt det som livet har att ge.

Vilken frihet har jag hemma?