En liten tanke!
Du…den sparar jag direkt! 

En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/

men smååååfötterna då!!!!

LÄÄÄNGTAAAAAR……
Så söta små fötter.
*Du föddes vild. Låt ingen tämja dig. *😁👻
Åh vad fint! Fick en tår i ögat.
OOO va sött! Tack Shigne!

MMmm, värmde gott i hjärtat!
"Du har alltid två val"
Medarbetare på Spiritualism iFokus
Ja, alla är vi mirakel! Det är så mycket som måste stämma för att ett barn ska bli till och växa till vuxen ålder.
På vilket sätt är det ett mirakel att vi utvecklats till vår nuvarande form under miljoner år? På vilket sätt är barnafödsel ett mirakel? I de flesta fallen är det ju något noga planerat och således inte något som sker "mirakulöst".
Förklara gärna. Själv tycker jag att ni verkar använda ordet väldigt lättvindigt.
För några år sedan såg jag en film (engelsk tror jag) om allt som måste fungera och hända i kroppen för att det ska bli barn. Jag blev helt fascinerade över hur det kan fungera alls. Tack för en fin bild shigne! Det är något med barnafötter! Vad är mirakel för dig Starman?
Dansa kan man alltid göra!
#9 Är det inte ett Mirakel det, att allt fungerar som det ska när en människa formas? Tänk all den information som skall trigga igång processer så att var sak hamnar på rätt ställe och förväntas uträtta det det ska? Alla proteiner, enzymer, hormoner, mitokondrier, ACTG, nukleinsyror, rättprogrammerade cellkärnor's DNA o s v som skall bidra till att allt till slut blir en ny individ..? Jag tycker nog att det är du som ser lite lättvindigt på vad Liv är för något, jag.. Tänk dig bara vilken komplicerad "dator" som styr Livets alla processer! Där står vi oss slätt vi uppstudsiga och ofta "allvetande" människor!
#0 En jättefin tanke shigne! 
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

Tack shigne
Instämmer helt med vad Tuvan säger
#9 som svar och som
Tillägg till Tuvas inlägg…
Och när barnet föds och under de första ande tagen ställer om från att, leva på mammans syre och blodomlopp då vissa saker öppnas o stängs i denna process…
Då är det ett mirakel att detta fungerar så ofta som det gör!
Ett vardags mirakel, Tycker jag gott att man kan kalla det. Om man inte hårddrar ordet mirakel och relaterar till betydelsen Övernaturligt.
Att använda ordet i en mer vardags nära betydelse är vedertaget, så varför inte i detta fall!
mvh
Det är inte bara att bestämma sig att "nu ska jag skaffa barn", och så blir det barn. Precis som flera här skriver, så är det ofantligt mycket som ska stämma bara för att ägget ska befruktas, sedan utvecklas till ett barn som föds och växer upp. Det är mycket som kan gå fel på vägen. Varje människa är ett mirakel!!!
Jag undrar precis som #10, vad är ett mirakel för dig Starman? Vore kul att få din syn på det hela…
#15 Jag uppfattar detta inlägg som provocerande…skrivet i syfte att skapa en hetsig diskussion.
Därför har jag tagit bort det! Vi får visst känna en glädje i de små mirakel som sker runt oss varje dag. Punkt slut!
Ingen har nervärderat de barn som föds med andra förutsättningar! VARJE barn är lika mycket ett mirakel för deras nära o kära!
Så tagga ner lite!
#16 Du har nog missuppfattat. Jag anser att det är överdrivet att kalla barnafödsel för mirakel eftersom barnafödsel är en av många produkter av miljarder år av evolution. Det fanns inget i mitt inlägg som var menat som hätskt, utan min mening var att få människor att tänka till. Att inte använda överdådiga termer som syftar till övernaturliga ingripanden om saker som ändå är så väldigt vardagliga. Jag gav också min syn på vad jag ser som mirakel, något som efterfrågades. Så du kanske ska fundera på vad den egentliga anledningen till att du tog bort mitt inlägg var. Annars är ditt handlande just nu att betrakta som osynliggörande och dubbelbestraffning.
#17 Ett råd till dig Starman, som verkar ha bestämt dig för att allt i tillvaron går att förklara med en teori: Tillåt dig att förundras, det innebär ofta utveckling. Tillåt dig att hänföras, det ger alltid glädje, tillåt dig att känna, det ger dig privilegiet att få uppleva närvaro i ett större perspektiv. Jag blir nästan lite ledsen när jag läser dina teoretiska och alltid så välformulerade, för att inte säga eftertänksamma formuleringar. Släpp på kraven och tillåt dig att delta i det mirakel som pågår varje dag - Livet självt.
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

Det finns bara två sätt att leva livet på. Det ena är som om ingenting är ett mirakel. Det andra är som om allting är ett mirakel.
Einstein
Sedan får man välja själv…jag vet vad jag väljer
#19 Det vore ju [redigerat] trist om det var så svartvitt, så "allt eller inget". Lyckligtvis är verkligheten inte sådan. Även om vissa människor gärna inbillar sig det. Exempelvis kan man skapa en gråskala genom att definiera ordet mirakel. Jag ska inte gå vidare in på vad jag definierar som mirakel eftersom det uppfattades som provocerande. Ett annat sätt att skapa en gråskala är att inte använda ordet mirakel till saker som sker överallt, precis hela tiden. Ordet förlorar både sin innebörd och sin tyngd om allting omkring en ska ses som någonting mirakulöst. Då blir det liksom synonym till "vanligt", alltså dess egentliga antonym.
[ Får jag be Starman att vårda sitt språk något! Svordomar är inte ok på iFokus! har redigerat bort detta/ Ians]
Ett barns/människas tillkomst kan man verkligen se som ett mirakel. Det är inte alla förunnat att bara bestämma sig för att skaffa barn, lägga sig i "halmen" och sen 9 månader senare ha ett barn.
Det finns många som är ofrivilligt barnlösa av olika anledningar. De går igenom åtskilliga undersökningar och behandlingar. En del blir opererade där man tex öppnar äggledare eller sädesledare. Inte säkert det gör nytta utan dom kan få genomgå provrörsbefruktning med allt vad det innebär. Ändå är det inte säkert att alla dom får barn.
Sen när man väl blivit med barn så de första tre månaderna är risken för missfall rätt hög (har dock inga siffror). Är en av anledningarna så många väntar tills dom nått den gränsen innnan dom talar om att dom är gravida. Kan hända så mycket under de tre första. Många personer får också missfall flera gånger innan dom äntligen får ett barn.
Man kan även få missfall senare under graviditeten. Barnet kan till och med dö i magen någon gång under graviditeten och mamman får lov att föda fram det dött. Så inte bara de tre första månaderna som är riskfyllda.
Tar vi sen förlossning, visst de flesta sker den naturliga vägen, men en del blir planerat eller akut kejsarsnitt. Händer något under den vanliga förlossning så har man inte många minuter på sig för att rädda barnets liv och kanske även mammans.
Sen finns det även andra kompliktioner under graviditeten så man kan få lov att ta medicin under tiden eller till och med vara sängliggande under större delen för att inte mista barnet.
Sen har vi efter födelsen. Det finns något som heter plötslig spädbarnsdöd, vet inte hur många barn det drabbar, men det finns små spädbarn som bara dör när dom sover under sina första månader i livet.
Så visst är vi alla mirakler.
hej
Jag kan inte mycket om Einstein som person, men grå tror jag inte att han var i sitt tänkande ;-) Men jag tror jag förstår vad du menar, starman och håller i viss mån med om att man inte ska slösa med ord så de tappar betydelse. Katastrof är ett exempel. Där tycker jag media, inte minst idrottsmedia har skärpt sig en anin i alla fall. Det var faktiskt "bara" fiasko att tre kronor förlorade i kvarten. Jag vet att jag tänkt samma sak om kärlek och "jag älskar dig". Och det ska man verkligen inte slänga ur sig hur som helst. Men menar man det, på riktigt!, så kan man säga det 10 gånger om dagen utan att det tappar betydelse. Blir man lycklig av att man möter den man älskar, om det bara är i köket efter man varit på toaletten, så får man säga det! Ordet mirakel betyder underverk/övernaturlig händelse. För mig, när jag tittar på naturfilmer, går omkring i skogen eller tittar på mina barn, så kan jag fyllas av den gudomliga känsla av just mirakel. Hur blev det såhär? Vilka fantastiska anpassningar! Att just jag skulle få just mina barn, osv. Och hur naturligt det än är så är upplevelsen, känslan i magen, att det är mirakel. Och när jag får den känsla så försöker jag njuta allt jag kan.
Dansa kan man alltid göra!

Att se allt omkring en som mirakel är ett förhållningssätt tänker jag.
#20 Ordet förlorar både sin innebörd och sin tyngd om allting omkring en ska ses som någonting mirakulöst. Då blir det liksom synonym till "vanligt", alltså dess egentliga antonym.
Jag kan inte hålla med -inte om man verkligen upplever i sitt hjärta att det är så man ser på det! Att det skulle få betydelsen "vanlig" bara för att man kan känna känslor av mirakel varje dag stämmer iaf inte för mig! Tvärtom är det det som gör att livet får en djupare mening, en förmåga att känna tacksamhet och hänförelse till både litet och stort.
Samma sak med orden " jag älskar dig" som #22 tar upp. Säger man det bara av vana, så finns ingen känsla eller upplevelse i det och då kan det såklart mista sin mening. Men man KAN faktiskt känna det hur ofta som helst, om man är i det "flödet". Själv får jag bita mig i tungan för att inte säga det hundra gånger åt min son för att inte HAN ska tröttas ut av det
…men jag känner det verkligen i hjärtat många gånger varje dag när jag tittar på honom eller tänker på honom
.
Lyfter man blicken och verkligen tar in att tex ett litet frö blivit en enorm ek på flera meter, då kan jag få uppleva det som ett mirakel hur mkt jag vill - oavsett hur naturligt det än är
Jag ser det som en talang att kunna se de små miraklerna i livet…..och inte deppa för att man Väntar på något stor som aldrig kommer. Och därmed leva sitt liv lite halvt missnöjd helatiden.
Detta inlägg är inte en kommentar till Starmans syn på ordet. Utan bara en reflektion, hur olika synsätt kan göra oss olika nöjda/missnöjda med det vi har.
Endel har ett ständigt strävande mot det prefekta, mot någon sorts mål och mening med livet , som de aldrig uppnår.'Medan andra Kan/ har förmågan att se o glädjas åt de små sakerna runt omkring sig.
Men visst urholkas vissa ord ständigt i pressen tex! Där starkare ord än behövligt används för att sälja tidningar!
Så visst är ett barn ett mirakel för många, även om det tom kan vara en katastrof för andra. Detta sagt utan att lägga någon värdering i Varför det uppfattas som det ena eller det andra i de människornas liv.
För min mor var jag nog en mindre katastrof då jag föddes…..men måste säga att för mig var det ett mirakel, att trots det få tillfället att komma hit och uppleva livet!
Just nu är det ett mirakel att jag tar mig ur sängen på morgnarna ..med tanke på att det värker som tusen nålar..
En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/
#18 Tuva-Lena, jag blir så glad när jag läser ditt inlägg. Det känns verkligen att du talar från ditt hjärta
.
Du lyfter fram tillåtelsen att förundras, hänföras och känna
.
Ibland lyssnar vi på vad hjärnan säger och ibland lyssnar vi på vad hjärtat säger. För vi har ju tillgång till båda vi människor, tänker jag.
Och att odla den trygghet som finns däri är en vacker gåva till oss själva
!
Jag undrar vad ni ska kalla det om någon utan ägg någon gång blir gravid. Mirakel är ju redan upptaget, det används om allt annat.
Varför vara så negativ, Starman? Och varför försöka sprida negativitet runtomkring sig? Låt dem som vill kalla livet för ett mirakel få kalla det för det, även om du själv tycker annorlunda. Alla har vi olika tro och livsåskådning! Men så länge vi inte börjar tjafsa om det kan vi vara sams. Börjar man tjafsa, ja då kan det bli ofantligt stort och allvarligt. Det är ju så alla krig börjar - man har olika åsikter och kan inte acceptera att någon tycker annorlunda än en själv. Tycker inte du att livet är en mirakel så får du ha din åsikt, men låt oss andra ha vår åsikt utan att börja tjafsa om det. Vad gör det om någon av oss har fel? Vår åsikt skadar ju inte någon i alla fall… Låt oss vara glada över det lilla, som vi anser vara ett mirakel, så får du glädjas över vad du nu tycker är värt att glädjas över.
Och förresten, hur troligt är det att någon skulle bli gravid utan ett ägg? Men, skulle det hända, så skulle det vara ytterligare ett mirakel. Bland en massa andra mirakel, som sker hela tiden.
När jag gck i lågstadiet brukade min några år äldre syster smyga in och försiktigt lyfta på täcket och sedan rita med sin penna under mina fotsulor, jag vaknade dock ganska fort om hon tryckte lite för hårt, ibland kunde det med stora spretiga bokstäver stå: VAKNA.
När man väl vant sig vid att bli kittlad under fötterna är det rätt skönt om man kan slappna av.


Ja i sanning ett mirakel.