Hur står det till egentligen?
Allt medan tekniken breder ut sig så slutar folk att umgås på riktigt. Man "likar" varandras bilder o inlägg.
Men allt mer sällan dricker en kaffe med grannen, eller vännerna. Och gör man det någon gång så sitter båda och uppdaterar på FB…."fika med bästaste NN" och så en bild på kaffet eller om man är modig o tar tilltugg också.
Har man båda kaffe mostrarna på sin FB lista så dyker det upp samma bild o text från dem båda.
så sitter de som inte är med o likar detta….hm 
Är det att umgås?
Vart tog det goda samtalet vägen?
Vad hände med att sitta en stund vid varandras köksbord o bara vara?
Vi hinner inte…nähä! Men sedan då när livet tar sig konstiga kringelikrokar…känns det gott när människor som man inte träffat på flera år sitter der o likar din brutna fot, eller ditt taksiga äktenskap?
Så kan man sitta där o gråta i sin ensamhet framför datorn i fred eller? är det så vi verkligen vill ha det…800 namn på vänlistan men inte en kotte att vända sig till!!!?????
Nej fram för kaffe pausar i livet UTAN mobiler….uppdatera kan du göra efteråt. Var närvarande i nuet o var en "människa"
Det är dem du lyssnat på i TRL som finns där i ditt liv på riktigt den dag du behöver en axel att gråta på… Man måste sätta in på vänskapsbanken för att kunna ta ut, enkel matematik!
Det kostar lite tid…jo men det är välförvaltad tid den dagen man inte vill sitta där ensam.
Sen har vi de som försöker o försöker att bjuda in till vänskap….men sällan får gensvar. Jag tror att det är tidsandan som är boven i dramat inte den som söker gemenskapen….Det är så mycket lättare att "lika" på nätet kräver bara ett par sekunder.
Jag vill verka för det goda samtalet, värmen o gemenskapen…
Därför hoppas jag att vi skall kunna ses i höst…se om vi gillar varandra som vi gör här o så kan vi sitta o "lika" varandras inlägg o ses någon gång per år.
Kanske knyta goa vänskapsband som finns även i TRL…
endel bor kanske närmare än vad de tror o kan kanske ses emellanåt. Vi har ju ganska likartade instressen så det borde finnas mängder att tala om…alternativbehandlingar, örter, svampplockning, hantverk etc etc
För visst undrar man hur det står till med folk nu förtiden, som distanserar sig allt mer. Och glömmer att leva livet "på riktigt"
Så nu har jag funderat färdigt…kram på Er alla! 
Ja du Ians..
Det finns nog både positiva sidoro negativa.
För min del hade jag inget umgänge alls men när jag fick datorn lossnade det lite i alla fall..Inte så att man träffar alla men man kan ha en pratstund och inte känna sig så ensammen..
För 12 år sen va jag mycket på dejtingsajterna och dejtade friskt he he DÅ blev det många möten även om det inte ble ngn fortsättning...
kram
En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/
Det är nog så för mig också, även om jag inte samlar på mig "likare" på FB. Där är jag noga med vem jag "likar", men vad gör man om någon "samlare" skickar en förfrågan? Ja man kan ju inte svara "kanske" direkt eller "aldrig i livet", man vill ju inte göra någon ledsen..
men jag "likar" ditt inlägg och skriver under utan tvekan!
Annars är jag som abbis, ingen som umgås med bekanta eller vänner, för vänner som jag betraktar dom, har jag inga. Beror kanske på att jag har varit väldigt rörlig i mitt liv så jag har aldrig fastnat för någon speciell - sedan är jag nog ett orginal, jag liksom abbis - och vem står ut med oss i längden abbis?
Är fullkomligt oanpassningsbar då jag har intressen som inte alltid stämmer överens med jämngamla, eller "det täcka könet" över huvud taget.
(Bilden lånad av lotusgarden.se)
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
En bild på temat …
Jag håller med dig Ians!
Det är ett udda fenomen när man är på restaurang och ser ett par på romantisk middag… som ganska snart sitter helt uppslukade i varsin mobiltelefon..! Det ser inte lika romantiskt ut längre då… Har de inget att prata om? Eller är det viktigare att uppdatera FB mm? Själv har jag inte ens FB av olika anledningar.. Men visst får man en del undrande blickar när man berättar att man inte är medlem
Ja, vad är vänner egentligen? Är det de man har på FB, som "likar" ens kommentarer och skriver någonting tillbaka? Är det de på FB som bara "likar", men aldrig säger någonting? Är det även de som aldrig säger ett pip på FB?
För mig är vänner de som ger mig gensvar och omtanke. Hellst vill jag ha kontakt med vännen "i riktiga livet", men om situationen gör att riktiga möten inte är möjliga får telefon och dator duga.
För ett halvår sedan rensade jag riktigt rejält på FB bland mina "vänner". Tog bort många p g a att de inte gav någonsin någon gensvar. Tog bort några som bara spred negativ energi. Och så tog jag bort mina arbetskompisar, som jag ändå träffar dagligen men aldrig på fritiden. Till dem sa jag att jag vill gärna vara deras vän, även träffa dem på fritiden, men inte ha dem som vänner på FB. Jag får ju reda på hur de har det ändå, på arbetstid. Vill de veta om hur jag har det utanför arbetstid, så kan vi träffas någon dag utanför arbetstid och fika. En av dem blev jättesur på mig! Ja, den "vännen" kan jag vara utan… De andra arbetskompisarna med, för den delen… Ingen av dem har hört av sig efter min operation och frågat hur det är med mig.
För ett par år sedan var jag och besökte en vän. Hon fick besök av några andra också sammtidigt. Vi var några stycken som satt i soffan och pratade först, men så tog en fram sin mobil och började "plippa" med den. Snart satt nästan alla med sina mobiler och ingen sa någonting. Även värdinnan. Jag satt där och kände mig väldigt utanför och bortkommen, då jag aldrig sitter och "plippar"med min mobil bland folk. Det är oförskämt, tycker jag!!! Ok att man måste ta ett samtal eller svara på något viktigt sms. Men alla kunde väl inte ha så många viktiga sms att svara på?
Det är bra att det finns alla dessa moderna sätt att umgås, men man ska inte glömma bort de gamla sätten. Jag har t ex mamma och systrar runt om kring i Sverige. Tack vare datorn kan jag ha tät kontakt med dem och "hålla koll" på dem och deras liv. Men då och då tar jag telefonen och ringer. Det är så gott att höra deras röst och prata bort en timma. Och även om vi inte kan träffas ofta, så är det så himla kul när det äntligen sker.