Etikettövrigt
Läst 787 ggr
Ewa-K
2013-03-10, 18:47

Panikångest

Hej.

Jag lider av panikångest, för ca en månad sedan fick jag medicin för att balansera serotonin i hjärnan, men det går så himla upp och ner…

Jag orkar inte med mycket på dagarna och min familj lider med mig.

Har någon erfarenhet av detta? kan ni komma med bra tips på självhjälp?

[
2013-03-10, 22:21
#1

Jag har lidit av panikångest i ett decennium. Riktigt tidsbestämt ärdet inte då jag levt med symptomen ännu längre.

Jag vägrade medicin. Förklarade för KBT terapeuten och läkaren att jag endast endast ville ut ur det! Inte lindra, inte förminska, bara bearbeta och gå vidare. Därav jag vägrade blanda in mediciner. Då vet du inte vad som är dina känslor och vad som är medicinstyrt.

Har en vän som lider av panikångest nu och det är smärtsamt att se vart jag själv varit. Men viktigt att veta om att detta är endast tillfälligt! Man BLIR bra igen! Viktiga är att ta reda på vad som orsakar dina panikångestattacker och vad som hindrar dig från att gå vidare. Strunta i psykolog och dylikt. KBT är det som gäller. Att lära sig av sina tankar och betteenden så att man kan lära sig övervinna sina rädslor/hinder.

Jag är inte friskförklarad. Men jag mår väldigt balanserad, jag kan göra aktiva val och stå för de utan att må dåligt. KBT ÄR själhjälp då man endast får lära sig verktygen, resten MÅSTE man göra själv!

Ians
2013-03-11, 02:59
#2

Hej Ewa, Har inte själv så mycket erfarenhet av just panikångest. Men ser att du iaf fått ett svar. Kanske ramlar det in några fler. Vill däremot säga att man kan nog både arbeta med orsaken Och ta medicin under en övergående period, för att vara snäll mot både sig själv och omgivningen.

Mvh Ians ❤️ Sajtvärd:Alt.behandl medarb:Spiritualism[ ](http://yogaochmeditation.ifokus.se/) [http://yogaandthings.blogspot.se ](http://yogaandthings.blogspot.se) [ ](http://spiritualism.ifokus.se/)
[
2013-03-11, 09:40
#3

#2 Absolut, bra du skrev det, såg jag hade missat!
Självklart ska man ta hjälp av medicin om det är ohållbart utan. Ibland behöver man en skjuts för att kunna ha kraft att ta tag i det.

Tuva-Lena
2013-03-11, 09:53
#4

Usch va jobbigt, jag lider verkligen med dig! Viktigt som sagt att lägga märke till i vilka situationer ångesten uppkommer och försöka härleda den till någonting som du, möjligtvis, har rationaliserat bort. Vårt medvetna jag är mästaren på att lura oss själva, endast för att skydda oss från det som kan  ge oss upprörda känslor. Vårt omedvetna däremot, glömmer ALDRIG.

Jag som är hypnoterapeut skulle rekommendera dig en session hos en sån - förstås - för då kan du själv ta reda på vad det är som är orsaken till ångesten, ta upp det till ytan, bearbeta den med ditt medvetna jag och därmed avdramatisera händelsen som orsakar den. (Under hypnos tar man kontakt med ditt undermedvetna jag, det som VET vad som orsakar din ångest.) Lycka till!❤️

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Joppo
2013-03-11, 14:07
#5

#1 "Strunta i psykolog och dylikt. KBT är det som gäller."

Varför skriver du att hon ska strunta i psykologen? Dels är ju psykologer speciellt utbildade för sådana här problem och dels så erbjuder ju även de KBT.

Jag har själv erfarenhet av panikångest och jag anser att SSRI-medicin helt klart hjälper. Dock bör den ses som en del av en övergripande behandling och inte som någon slags "dundermedicin". I grund och botten handlar det ju om en beteendeförändring som måste ske. SSRI-medicin kan dock ge en liten puff i rätt riktning, eftersom den ger en liten psykisk "boost". Nu vet jag inte om detta gäller för alla SSRI-preparat, men utifrån den kunskap som jag har så är de inte beroendeframkallande, vilket kan vara betryggande att veta.

En sak som hjälpte mig var när jag insåg att panikattackerna inte är farliga. De må vara obehagliga, men egentligen gör de ju ingen reell skada. Jag tror också att det är viktigt att utsätta sig för de saker som utlöser attackerna så att ens liv inte begränsas. Detta bör såklart ske i lugn takt, men jag tycker det är viktigt att hela tiden sträva åt det hållet.

Andra klassiska tips är att försöka träna och äta bra. Detta må vara jobbigt att engagera sig i när man mår dåligt, men det kan hjälpa en att må bättre.

Jag hoppas du mår bättre snart.

Ians
2013-03-11, 17:22
#6

#5 Vi brukar sällan ha samma åsikter men Denna gången var jag tvungen att klicka i "Bra inlägg" 😉 tack för ett bra inlägg Joppo!

Mvh Ians ❤️ Sajtvärd:Alt.behandl medarb:Spiritualism[ ](http://yogaochmeditation.ifokus.se/) [http://yogaandthings.blogspot.se ](http://yogaandthings.blogspot.se) [ ](http://spiritualism.ifokus.se/)
[
2013-03-11, 20:21
#7

#5 Jag pratar ifrån egna erfarenheter, att andra tycker annat kan ju inte jag stå för😎 Men jag kanske skall strunta i att skriva mina tankar om vad som kan hjälpa för andra har med all säkerhet annat att säga om saken. Ber om ursäkt att jag hade något att säga om saken då jag ju blivit hjälpt av KBT.

Joppo
2013-03-11, 20:43
#8

#7 Du är självklart välkommen att skriva vad du vill. Jag tyckte bara det var konstigt att råda TS att inte gå till en psykolog och ville därför ha en förklaring. Psykologer sysslar ju också med KBT* samt har en väldigt gedigen utbildning. Det betyder såklart inte att man inte kan bli hjälpt av en KBT-terapeut, kurator eller liknande, men faktum kvarstår ändå att psykologen rent teoretiskt framstår som en av de mest lämpade kandidaterna för att genomföra en sån här behandling.

* Jag är inte så insatt, men jag tror att just denna behandlingsform är väldigt etablerad inom den svenska psykvården.

[
2013-03-11, 23:15
#9

#8 Jag skrev förklaring: Strunta i psykolog och dylikt. KBT är det som gäller. Att lära sig av sina tankar och betteenden så att man kan lära sig övervinna sina rädslor/hinder.

Vart någonstans skrev jag att en psykolog som använder sig av KBT inte är lämpligt? men endast psykologi ger inget långsiktigt resultat.
Vart någonstans skrev jag att TS SKA! Strunta i det? Det var en uppmaning/ett råd. SKA då försöker jag ju tvinga TS vilket jag varken vill eller ens skulle försöka mig på. Att du tolkade det som så kanske är för att, visst, det kanske var lite "framfusigt" skrivet men absolut inget påtvingat!

Jag har tyvärr bara hört tråkigt från bekantskaps/umgängeskrets om psykologer. Det ahr ältats och ältats utan att man fått komma vidare och lära sig verktyg att se negativa tankegångar och se varningstecknen för att inte hamna på villovägar igen.

Ja, psykologer ÄR den mest använda och etablerade behandlingsformen. Men varför skulle det vara den bästa för? Saker har i alla tider hållts fast vid för att sedan överbevisas ha varit olämpligt förr.

Jag skriver lika tydligt om att KBT har hjälpt mig och det är vad jag brinner för att sprida ett gott budkasp om.
Jag tillade även i #3 Att jag hade missat att skriva att man självklart kan ta till medicinska hjälpmedel för att få en skjuts i rätt riktning. Synd att det blev en diskussion där jag har kännt behov att försvara mina ord istället för att vi kunnat lära av varann.

Ians
2013-03-12, 07:31
#10

#9 Tråkigt att du känner att du måste gå i försvar. Jag tycker snarare att det är bra att höra olika åsikter, så TS kan vaska ur det som passar henne. Olika erfarenheter helt enkelt.

Mvh Ians ❤️ Sajtvärd:Alt.behandl medarb:Spiritualism[ ](http://yogaochmeditation.ifokus.se/) [http://yogaandthings.blogspot.se ](http://yogaandthings.blogspot.se) [ ](http://spiritualism.ifokus.se/)
Joppo
2013-03-12, 11:35
#11

#9 Precis som Ians skriver så behöver du inte känna att du ska gå i försvar. Nu fick jag en förklaring av dig, vilket var det jag efterlyste. Jag håller dock inte med dig till fullo, men så brukar det ju fungera på ett diskussionsforum 😉

Upp till toppen