Vad gör man vid obotlig sjukdom utan bot?
Jag vill gärna ta upp det här ämnet - för jag blir lite trött på vetenskapssnacket här. :) (Som sagt jag har inget emot vetenskap - men den räcker inte alltid till).
Tänk dig in i följande: Du har en obotlig sjukdom/åkomma som dagens skolmedicin inte har någon bot för. Vad gör du då? Sitter du ner och väntar på att vetenskapen ska hitta någon bot?(Kanske är du t o m medveten om att du kan hinna dö innan detta sker?) Eller försöker du hitta alternativa vägar?
Det här är ju som det ser ut idag och ingen hypotes tagen ur det blå. Massor med människor lider av besvär som det inte finns bot för.
Har de "tur" är det ändå en sjukdom som skolmedicinen känner till och som det kanske forskas på. Du blir då väl bemött på sjukhuset (inte alltid, men ofta) och får den hjälp som finns - bara det att den inte räcker till.
Har du mer otur, så lider du av besvär som inte läkarvetenskapen ens känner till idag. Då får du ofta inte någon hjälp alls, du blir behandlad som hypokondriker, hysterisk mm mm och blir allmänt dåligt bemött. Mängder av människor har det så idag. Det läkarvetenskapen inte känner till - det ignorerar de flesta läkare (förmodligen kostar det på egot att erkänna att de inte vet, min erfarenhet).
Två scenarior, lite olika - men resultatet blir detsamma - du får ingen adekvat bot (och ibland ingen hjälp alls).
Vad gör man då? Jo, har man något förnuft och är rädd om livet - så söker man alternativ hjälp. Eller hur? Det är ivf vad jag gjort och det räddade livet på mig.
Vad personer som jag och många med mig behöver är INTE massor med rop på vetenskap - utan det är istället adekvat information om vad som är bra och dåligt inom den alternativa vården.
Jag skulle tycka att det vore bra om det kom upp en tråd där folk kunde tipsa om vad som hjälpt dem och också om sämre erfarenheter. En slags tråd för recensioner av alternativ vård, helt enkelt. :)
Det finns en tråd om det redan som jag puttade upp 😉
Men det är en intressant sak att diskutera för sig…..vad gör man när inget annat står tillbuds? För inte är det ett alternativ att sätta sig ner o dö, i väntan på att sjukvården ev skall hinna bota en.
Det finns även bra alternativa metoder för att lindra biverkningarna av ganska elaka terapier vid cancer etc….
Dvs man botar inte cancern men man lindrar illamående och trötthet etc etc…gör det möjligt att orka med den tuffa behandlings perioden. DET är det många läkare som negligerar, och tom är ironiska över. Men vad är problemet? Om det inte interagerar med själva behandlingen så är det väll ok att äta vad sjutton man vill, tom stå på huvudet dagarna i ända om man känner att det hjälper.
Framför allt måste man värna om hoppet o orken hos svårt sjuka patienter….att vilja överleva i slutänden. Annars är ju de kostsamma behandlingarna förgäves iaf.
Har en väninna som tack vare negligering från VC läkaren under 1 års tid ….. tillslut blev tvingad att operera bort ett bröst o genomgå en tuff behandlingsperiod…..hon vände sig till en alternativbehandlare för att klara av sitt liv överhuvudtaget efter varje behandlingstillfälle.
När hon frågade onkolog läkaren om det var ok så blev han ironisk…..DET är inte vad man behöver när man 😮 står där utan sitt ena bröst!
Allt pga VC Läkaren som underlät att skicka remiss för provtagning etc o förhalade allt…med ursäkten att patienten var för ung för att få bröst cancer o dessutom verkade omotiverat orolig …..över sin DÅ ärt stora knöl i bröstet. Dessutom ansåg läkaren att hon var för hårt belastad arbetsmässigt för att hinna med….Trots att hon NU vet hur det gick så vidhåller hon i en intervju att patienten var "omotiverat orolig!"
Förlåt men jag blir lika arg varje gång jag tänker på detta! En skall inte vara 35 år och 4 barns-mamma och få bröst cancer….punkt slut 😡
Ok, ska läsa i den tråden. Ja, som sagt, det finns massvis med människor som blir behandlade på detta sätt - jag själv är en av dem. Ända tills jag för 23 år sedan skaffade en privat läkare som hjälpt mig på många sätt. Innan dess fick jag ingen som helst hjälp för mina besvär, utan blev bara väldigt nedlåtande behandlad. Vilket berodde på att den sjukdom som är mitt huvudproblem inte var känd då, den hade inget namn och således fanns den inte.
Det här beror på två saker tror jag: 1) Den fanatiska övertro på vetenskapen som är förhärskande i vår kultur. 2) Läkare har i allmänhet ett jäkligt stort ego - därför klarar de inte av att erkänna att de (eller vetenskapen) inte vet allting.
IDAG skulle jag säkert få hjälp och bli annorlunda behandlad, för idag har sjukdomen ett namn, läkarna har lärt sig hur den fungerar och det finns t o m vissa läkemedel som kan hjälpa, dvs de kan, i bästa fall, ta bort symptomen - de botar botar inte sjukdomen. Men det hade jag ingen nytta av för över 30 år sedan när denna sjukdom bröt ut på mig.
Och, eftersom jag jobbar som healer, vet jag att jag är långt ifrån ensam om detta. De flesta klienter jag har sitter i samma sits.
Själv har jag i princip NOLL förtroende för den vanliga vården. Jag har några positiva erfarenheter av den, men överlag är de enbart negativa.
Ja förhoppningsvis har personen fortfarande överlevnadsinstinkten kvar och den skriiker inifrån hjärtat: SÖK HJÄLP PÅ ANNAT HÅLL! Om människor bara lyssnade till sin intuition så skulle alla som blev nonchalant bemötta i sjukvården, söka efter alternativ hjälp. Dessvärre kan ju också sjukdomstillståndet i sig påverka individen på ett sånt sätt, att den tappar lite av sin självtillit - blir beroende av andra - och därför sväljer allt som sägs av "den som vet bättre", utan att orka ifrågasätta. Det är egentligen fruktansvärt att läkarvetenskapen har sån MAKT, att inte människor vågar lita till sin egen inneboende kunskap. Till o med makt att få människor att ge upp, när läkare själva inte har kunskapen eller lösningen på patientens problem.. Fruktansvärt!😮
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
…och, detsamma gäller veterinärer..😡
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Den här veckan har jag behandlat en helt ny klient. Hon är utvecklingsstörd, har autism, så jag kommunicerar med hennes mamma.
Jag behandlar henne inte för detta, utan för borelia, som hon haft i 6 år och för TWAR som hon också haft nästan lika länge.
Igår fick jag lära mig, något jag inte visste. Svensk sjukvård (som enda land i västvärlden) erkänner inte boreliainfektion som en sjukdom. Därför har hon heller inte fått någon adekvat vård.
Vissa fall av borelia är väldigt svårbotade och detta rör sig om ett sånt fall. Personen blir ofta väldigt sjuk, som får till följd att en hel del hjärnfunktioner förloras, helt eller delvis. Minne, förmåga att läsa och skriva mm mm.
Den här kvinnan, som är i 40 års åldern - har varit rejält sjuk, men är nu bättre - men naturligtvis inte tack vare svenska sjukvården.
Mamman berätta för mig att när hon var som sämst vägde hon 37 kg - våldsamt lite alltså. Jag frågade då om hon blev inlagd och fick näring (i dropp förmodade jag).
- Javisst - hon blev inlagd, svarade mamman - på PSYK - eftersom det här anses vara en inbillningssjukdom i Sverige tydligen (ivf här där vi bor då) - och hon fick ingen näring, inget dropp - utan vad hon fick var tung psykofarmaka. Yuippie!
Sjukvården hävdade att hon inbillade sig och därför fick hon inget dropp! Ingen näring! Ingen antibiotika (vilket är vanlig behandling vid borelia). Mamman hävdade att hon inte kunde inbilla sig eftersom hon har så pass gravt förståndshandikapp. Hade det någon effekt? Inte då. Så långt kan man inte tänka inom svensk sjukvård av idag.
Istället har föräldrarna tvingats resa, typ, världen runt (Tyskland, Brasilien, Norge mm) för att få adekvat behandling. Vilket givetvis kostat dem skjortan.
Hon är idag mkt bättre men ingen av infektionerna är borta.
#5
OT. Just borrelia benämns som ett sjukdomskomplex eftersom det kan orsaka så många olika problem. Infektion av borrelia kan leda till sjukdomar så som neuroborrelios och hjärnhinneinflammation. Inbillningssjukdom klassas det ingalunda som. Har någon inom sjukvården påstått att borrelia är en inbillningssjukdom och därför lagt in henne på psyk har de handlat fel.
Allmänt. Jag har två obotliga sjukdomar och de behandlas med det som finns och jag tillämpar de livsstillsförändringar man vet förbättrar tillståndet. Att börja kasta pengar på metoder jag absolut inte har något förtroende för i ren desperation finns inte på kartan. Jag arbetar med en kroniskt sjuk människa och hen gör detsamma. Använder sig av de medel som står till buds.
Jag vet inte detta med borrelia bestämt (har ett barnbarn som blir biten stup i kvarten och infekterar - han får antibiotika). Troligen skiljer det sig mellan landsting. här där jag bor nu och denna klient bor - erkänner de tydligen inte borrelia. Det rör sig knappast om att NÅGON gjort fel då hon sökt hjälp i flera år och hela tiden mötts av detta - ett otal ggr.
#7
Då låter det kanske mer som att det är ett sjukdomssymptom som de inte vill erkänna är kopplat till borrelian. Det kan ju vara väldigt svårt att koppla ihop symptomen med borrelia eftersom borrelia kan orsaka så mycket olika elände.